Mental accounting – hjärnans redovisning

Foto: Pixabay

Mental accounting innebär bland annat att vi sätter olika värde på samma summa pengar i olika sammanhang. Vi har inga problem med att lägga 10 000 kr på ett förhoppningsbolag men vi skulle aldrig spendera 10 000 kr på trisslotter. Vi kan alltså välja att satsa pengar på förhoppningsbolag, där chansen till avkastning är minimal. Men vi skulle vi aldrig slänga bort pengar på något så onödigt som trisslotter, där vinstchansen är minimal. Det är alltså samma summa pengar som vi lägger på något med liten potential. Men det ena sammanhanget känns mer okej än det andra.

Ursprung och kategorier

Vi spenderar även pengar olika beroende av deras ursprung. Vi köper hellre något fint, och kanske inte helt nödvändigt, för 10 000 kr som kommer från en lottovinst än för 10 000 kr som vi upptäcker att vi har på ett sparkonto. Det finns många historier om jackpotvinnare som har gått i personlig konkurs. Hade de gjort samma prioriteringar som innan vinsten hade de fortfarande varit rika. Skatteåterbäring är ett annat exempel. Lönen vi får in varje månad spenderas ofta enligt plan. Men får vi in en mer oväntad summa pengar, som skatteåterbäring, så kan vi spendera den lite hur som helst. Pengar är pengar. Var de kommer ifrån borde inte ha någon betydelse för hur vi spenderar dem.

Dessutom har vi en tendens att lägga pengar i olika kategorier. Det är till exempel lätt att känna att en bonus från jobbet ska användas till att unna sig något. Men bonusen kanske kommer till följd av att man har en lägre månatlig lön. I sådana fall borde bonusen ses som en lön över 12 månader och gå in i privatekonomin istället. Den borde spenderas precis som lönen. Men vi tillskriver alltså dessa pengar en egen kategori. Kategorin pengar att slösa. Det behöver inte vara fel att unna sig något men man ska vara medveten om att det alltid finns en alternativkostnad. Det kan finnas viktigare saker att spendera pengarna på som kan vara av större värde på längre sikt.

Bioupplevelser och sunk costs

Vi tenderar att tänka felaktigt kring pengar som inte längre finns till vårt förfogande. Sunk costs. Om du till exempel har köpt en biobiljett för 100 kr så är dessa pengar redan borta och borde inte påverka kommande beslut. Oavsett om du går på bion eller inte. Det finns en känd studie vid Princeton University som behandlar just detta. I ett första scenario har du köpt en biobiljett för 100 kr i förväg. När du sedan kommer till bion och letar i fickan inser du att den är borta. Kommer du då köpa en ny biljett för 100 kr på plats? I ett andra scenario har du inte köpt en biljett i förväg men när du kommer till bion inser du att du har tappat en hundralapp. Eller kanske swishat 100 kr till fel nummer. Skulle du fortfarande köpa biobiljetten?

Det här är alltså två scenarion där exakt samma summa pengar har gått förlorade. Ändå visade det sig att bara 44 procent skulle köpa en ny biljett efter att ha tappat den första. Medan 88 procent skulle köpa en biljett efter att ha förlorat 100 kr. Ett tydligt exempel på hur vi delar upp pengarna i olika konton. I första exemplet har det skapats ett mentalt biokonto där du bara tillåts spendera 100 kr. När dessa nu har gått förlorade är du inte villig att spendera mer på detta nöje. När det gäller de andra pengarna så fanns det inget syfte för dem vilket gör det enklare att spendera 100 kr på en ny biljett. Pengar som har gått förlorade, har gått förlorade. Oavsett vilket konto du råkade tillskriva dem.

Jag var på bio en gång med en irländare som intuitivt hade förstått det här med sunk costs. Den första delen av filmen ägnade han åt att svära högljutt vid varje ny scen. ”Piece of sh*t movie”, ”what is this crap” och så vidare. Efter 30 minuter reste han sig upp och sa ”let’s get the hell out of here”. Han hade spenderat 100 kr på filmen men hade inga som helst problem med att lämna så fort han insåg att den inte levde upp till hans förväntningar. Vid tillfället kändes beteendet lite märkligt, men nu vet jag bättre. Jag gick på bio med ett beteendeekonomiskt geni! Han insåg att pengarna han hade spenderat för biobiljetten redan var borta, oavsett om han tvingade sig igenom den plågsamma filmen eller inte. Filmen var för övrigt Total Recall, sorry Colin Farrell.

Slutord

Vi är alltså benägna att tänka irrationellt när vi hanterar pengar. Var pengar kommer ifrån borde inte ha någon betydelse för hur vi spenderar dem. Ändå tillskriver vi dem olika syften beroende av deras ursprung. Vi tenderar även att fantisera om pengar som inte längre finns. Pengar som har gått förlorade har gjort det, oavsett om vi har köpt något för dem eller tappat dem. Dessa pengar ska inte påverka vårt framtida beslutsfattande.

➤ Prenumerera gärna på mitt Nyhetsbrev. Helt kostnadsfritt. Väldigt rationellt.

Foto: Pixabay

Mental accounting innebär bland annat att vi sätter olika värde på samma summa pengar i olika sammanhang. Vi har inga problem med att lägga 10 000 kr på ett förhoppningsbolag men vi skulle aldrig spendera 10 000 kr på trisslotter. Vi kan alltså välja att satsa pengar på förhoppningsbolag, där chansen till avkastning är minimal. Men vi skulle vi aldrig slänga bort pengar på något så onödigt som trisslotter, där vinstchansen är minimal. Det är alltså samma summa pengar som vi lägger på något med liten potential. Men det ena sammanhanget känns mer okej än det andra.

Ursprung och kategorier

Vi spenderar även pengar olika beroende av deras ursprung. Vi köper hellre något fint, och kanske inte helt nödvändigt, för 10 000 kr som kommer från en lottovinst än för 10 000 kr som vi upptäcker att vi har på ett sparkonto. Det finns många historier om jackpotvinnare som har gått i personlig konkurs. Hade de gjort samma prioriteringar som innan vinsten hade de fortfarande varit rika. Skatteåterbäring är ett annat exempel. Lönen vi får in varje månad spenderas ofta enligt plan. Men får vi in en mer oväntad summa pengar, som skatteåterbäring, så kan vi spendera den lite hur som helst. Pengar är pengar. Var de kommer ifrån borde inte ha någon betydelse för hur vi spenderar dem.

Dessutom har vi en tendens att lägga pengar i olika kategorier. Det är till exempel lätt att känna att en bonus från jobbet ska användas till att unna sig något. Men bonusen kanske kommer till följd av att man har en lägre månatlig lön. I sådana fall borde bonusen ses som en lön över 12 månader och gå in i privatekonomin istället. Den borde spenderas precis som lönen. Men vi tillskriver alltså dessa pengar en egen kategori. Kategorin pengar att slösa. Det behöver inte vara fel att unna sig något men man ska vara medveten om att det alltid finns en alternativkostnad. Det kan finnas viktigare saker att spendera pengarna på som kan vara av större värde på längre sikt.

Bioupplevelser och sunk costs

Vi tenderar att tänka felaktigt kring pengar som inte längre finns till vårt förfogande. Sunk costs. Om du till exempel har köpt en biobiljett för 100 kr så är dessa pengar redan borta och borde inte påverka kommande beslut. Oavsett om du går på bion eller inte. Det finns en känd studie vid Princeton University som behandlar just detta. I ett första scenario har du köpt en biobiljett för 100 kr i förväg. När du sedan kommer till bion och letar i fickan inser du att den är borta. Kommer du då köpa en ny biljett för 100 kr på plats? I ett andra scenario har du inte köpt en biljett i förväg men när du kommer till bion inser du att du har tappat en hundralapp. Eller kanske swishat 100 kr till fel nummer. Skulle du fortfarande köpa biobiljetten?

Det här är alltså två scenarion där exakt samma summa pengar har gått förlorade. Ändå visade det sig att bara 44 procent skulle köpa en ny biljett efter att ha tappat den första. Medan 88 procent skulle köpa en biljett efter att ha förlorat 100 kr. Ett tydligt exempel på hur vi delar upp pengarna i olika konton. I första exemplet har det skapats ett mentalt biokonto där du bara tillåts spendera 100 kr. När dessa nu har gått förlorade är du inte villig att spendera mer på detta nöje. När det gäller de andra pengarna så fanns det inget syfte för dem vilket gör det enklare att spendera 100 kr på en ny biljett. Pengar som har gått förlorade, har gått förlorade. Oavsett vilket konto du råkade tillskriva dem.

Jag var på bio en gång med en irländare som intuitivt hade förstått det här med sunk costs. Den första delen av filmen ägnade han åt att svära högljutt vid varje ny scen. ”Piece of sh*t movie”, ”what is this crap” och så vidare. Efter 30 minuter reste han sig upp och sa ”let’s get the hell out of here”. Han hade spenderat 100 kr på filmen men hade inga som helst problem med att lämna så fort han insåg att den inte levde upp till hans förväntningar. Vid tillfället kändes beteendet lite märkligt, men nu vet jag bättre. Jag gick på bio med ett beteendeekonomiskt geni! Han insåg att pengarna han hade spenderat för biobiljetten redan var borta, oavsett om han tvingade sig igenom den plågsamma filmen eller inte. Filmen var för övrigt Total Recall, sorry Colin Farrell.

Slutord

Vi är alltså benägna att tänka irrationellt när vi hanterar pengar. Var pengar kommer ifrån borde inte ha någon betydelse för hur vi spenderar dem. Ändå tillskriver vi dem olika syften beroende av deras ursprung. Vi tenderar även att fantisera om pengar som inte längre finns. Pengar som har gått förlorade har gjort det, oavsett om vi har köpt något för dem eller tappat dem. Dessa pengar ska inte påverka vårt framtida beslutsfattande.

➤ Prenumerera gärna på mitt Nyhetsbrev. Helt kostnadsfritt. Väldigt rationellt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *